Du håller inte på att bli galen! Du är i förklimakteriet

Kvinnor i förklimakteriet blir ofta förbryllade över hur plötsligt en mängd olika symptom kan uppkomma. Nattsvettningar, vallningar, häftiga humörsvängningar, okontrollerad gråt, depression och oro verkar komma från ingenstans. Det här är uppenbara tecken på hormonella förändringar men eftersom dessa kvinnor oftast har relativt normala och regelbundna cykler fortfarande förstår de inte att de är i övergångsåldern.

Vad de kanske inte heller vet är att den hormonella förändring som inleder övergångsåldern med största sannolikhet startade flera år innan de ens började märka av dessa symptom. För de flesta kvinnor börjar de hormonella förändringarna så tidigt som i 35-årsåldern även om de oftast inte börjar känna av dem förrän i 40-45-årsåldern.

Vad är förklimakteriet (perimenopaus)?

Det grekiska ordet ”peri” betyder runt. Det används för att beskriva något som är marginellt nära eller vid kanten av – som orden perimeter eller periferi. Perimenopaus betyder alltså bokstavligen ”runt tiden för menopaus”. Menopaus inträffar när en kvinna inte haft någon mens på 12 månader. Fram tills den tidpunkten är hon i förklimakteriet, eller övergångsåldern, och upplever de hormonella förändringar som framkallar menopausen.

I förklimakteriet producerar en kvinnas kropp mindre progesteron för varje år. Hennes östrogennivåer är även ojämna och kan stiga och sjunka oregelbundet. Dessa hormonella förändringar kan medföra stort fysiskt och känslomässigt obehag för många kvinnor och kan vara i allt från 5-10 år eller längre.

Vad har förklimakteriet för symptom?

Symptom i förklimakteriet varierar mellan kvinnor – både i intensitet och i typ av besvär. Varje kvinnas upplevelse är unik för henne men det finns en rad symptom som är relativt vanliga, tex:

  • Irritation
  • Raseri
  • Känna sig överväldigad
  • Uppe i varv
  • Depression
  • Oro
  • Humörsvängningar
  • Minskad självkänsla
  • Vallningar och nattsvettningar
  • Sömnlöshet
  • Trötthet
  • Lätt för att gråta
  • Kortare cykler
  • Kraftiga blödningar med levrat blod

Förklimakteriet eller PMS?

Eftersom flera symptom är likartade blandar många kvinnor ihop förklimakteriet och övergångsåldern med PMS och vice versa. Både PMS och förklimakteriet är resultat av fluktuerande progesteronnivåer. PMS-besvär är dock cykliska och står i direkt korrelation till en kvinnas menscykel. Besvären försvinner också när kvinnan får sin mens. Så är det inte i förklimakteriet.

Förklimakteriets symptom fortsätter vanligtvis genom kvinnans hela cykel och försvinner inte när hon väl får sin mens. Besvären är också mycket mer oförutsägbara och intensiva. Såpass att många kvinnor kan känna att de håller på att tappa både kontrollen och förståndet.

Möt Brenda

Brenda är en fyrtiotreårig mamma med en trettonårig dotter och en sextonårig son. Tills för några månader sedan hade hon regelbundna menscykler på tjugoåtta dagar. Tidigare hade hon känt av PMS-besvär (känt sig ilsken och okontrollerad) ett par dagar innan mensen började men så snart den hade kommit igång kände hon sig normal igen.

 

Nu kommer mensen en aning tätare (var tjugotredje till tjugofemte dag i stället för var tjugoåttonde). Den är riklig med en del levrat blod och hon blöderi fler dagar än tidigare. Hon beklagar sig över oregelbundna anfall av nattsvettningar och vallningar. Hennes bröst ömmar en stor del av tiden och hon tycker att hennes PMS-besvär är intensivare och att de åtföljs av ilska och retlighet. Hon betonar att när mensen börjar känner hon inte att besvären lindras som hon gjorde tidigare. Nu besväras hon av gråtattacker, sömnlöshet och extrem trötthet under tiden för mens.

 

Brenda lever i en irrationell och oberäknelig zon och pendlar mellan gråt, vrede och skuldkänslor. Hennes gynekolog ställde inte diagnosen övergångsbesvär men sa att en hysterektomi kunde vara på sin plats om hennes mens skulle bli ännu svårare. Han trodde också att hennes känslomässiga problem kunde bero på depression av bipolär natur och han remitterade henne till en psykolog för bedömning. Hon började ta ett antidepressivt läkemedel men hävdade att hennes oro och sömnsvårigheter faktiskt blev värre. Det blev inga förändringar i hennes menstruationscykel.

 

Jag talade med Brenda om hennes symptom och gjorde en undersökning. Eftersom hon nyligen börjat få kraftig mens med blodklumpar, kortare cykler och avsaknad av lindring när mensen började blev min slutsats att hon var i förklimakteriet.

Trots att hon var mycket oroad visste jag av erfarenhet att jag kunde normalisera hennes menscykel och att hon skulle känna sig mycket bättre när hon inledde programmet och genomgick behandling med bioidentiskt progesteron. Efter bara en månad med den behandlingsplanen, som också omfattade naturliga kosttillskott för hennes känslotyp, kom hon leende tillbaka till uppföljningsbesöket. Hon var förundrad över hur snabbt hon hade svarat på behandlingen. Hennes menscykel hade nu återgått till var tjugoåttonde dag, mensen var normal utan levrat blod och hon kände sig mindre orolig och mer lugn.

 

Det är viktigt att man förstår att förhållandet mellan Brendas hormoner och signalsubstanser var det som orsakade hennes tillstånd och att enbart en behandling med progesteron inte skulle ha hjälpt mot alla hennes symptom. Förutom progesteron behövde hon även kosttillskott för att normalisera signalsubstanserna i hjärnan.

Du håller inte på att bli galen!

 

Även om det kan kännas nedslående med intensiteten och oberäkneligheten i förklimakteriets symptom så är den goda nyheten att du faktiskt inte håller på att bli galen. Liksom Brenda kan du helt enkelt återställa den hormonella obalansen samtidigt som du förstår vikten av rätt näring och att dra ner på stressen i ditt liv. Du kommer inte bara att få lindring för dina besvär utan du kommer även att återfå lugnet, harmonin och välmåendet i ditt liv!